Jag gör allt för dina ögon..

Jag skulle vilja känna så, ha någon att känna det med. Någon som jag skulle göra allt för bara för att få se en blick. Det är klart man önskar sej det. Speciellt när det är svårt att minnas när man senast inte kunde sitta still, när magen gjorde glädjevolter av kärlek.
Samtidigt är det skönt att enbart ha mej själv att tänka på. Det ryms ju inte mycket mer just nu iaf.

Elinfesten var otrolig. Det är det enda jag säger. Det går inte att beskriva den med ord. Mer än att jag är otroligt nöjd och lycklig över de som kom och hur roligt vi hade tillsammans.

Nu skall jag baka kladdkaka och sen så skall jag in till stan för att ikväll se Cirkus Miramar.
En dag skall jag också förknippa deras låtar med någon igen...

Planeringsfreak

Igår blev det finmiddag med Malm, vi köpte färsk tortellini och tryffelsås. Kändes riktigt lyxigt på något sätt att handla på Saluhallen. Jag borde egentligen inte leva lyxigt. Kan ha med det att göra att mina pengar tar slut. Sen att vi på något sätt lyckades sabba såsen hör inte hit..

Det är skönt att ha basketen 2 ggr i veckan. Jag känner att det behövs och det är roligt när vi är så många.

Jag borde sluta planera saker. Jag blir så inplanerad så jag nästan blir rädd..

Nästa vecka kommer mamma och pappa och veckan efter det är det inflyttning/födelsedagsfest. Det komma blir fint. Sen i början av oktober åker jag till Uppsala/Stockholm med. Det kommer bli alldeles utmärkt!!

Oslo

I fredags blev det en snabbvisit till Oslo, Kaizers spelade och det kunde man ju inte missa. Jag och Emma stack dit efter att hon slutat jobbet. Hann komma fram åka till hennes vän och lämna grejor sen var det bara att skynda oss till t-banen igen för att åka till konserten. Missade början, men med det avslut de gjorde. Die Polizie som extranummer.... Då var det okej. Efter spelningen tog vi, och alla andra, oss till t-banan igen och trängde in oss. Det tog betydligt längre att ta sej hem och vi var inte hemma hos Emmas vän förrän vid 1. Sen var det i princip bara att sova för att vi skulle åka hem igen på lördag morgon. Men av det lilla jag såg av Oslo blev jag förälskad. En ny plan börjar ta form och kanske lämnar jag Sverige ett tag..

Nu skall jag jobba vidare.

Det är inte värdelöst i alla fall

Det är inte mer än att jag faktiskt börjar undra vad som händer med mej. Att jag hamnar i en svacka är ju inte så ovanligt. De brukar ju gå över ganska fort. Men nu har det verkligen varit extremt. Det var länge sen det var så här illa. Men botten måste ju nås tillslut så att man kan börja sikta mot toppen igen.

Jag träffade Meo idag, det är en riktig vän, som dessutom har styrt upp mitt liv. "Gå denna kvällskurs - den kommer vara bra för dej." Det är inte mer än att jag blir lite lycklig igen. Man kan ju inte vara deppig på heltid.
Att jag sen dessutom hade träning idag och vi var väldigt många och jag fick träffa Erika igen efter drygt ett halvår gjorde dagen ganska bra ändå. Det är hårt när min sinnesstämning inte kan bete sej, men vad gör man åt saken? Bara bita ihop och gå vidare. Det går ju över tillslut iaf.
Planen jag har nu är iaf ensam är stark. Och den tänker jag hålla fast vid!