Allt börjar ju faktiskt ta form nu. Allt flyter på och det är inte jobbigt och tråkigt längre.
Det är en skön känsla.
Jag har filosoferat lite över festen i fredags och kommit fram till att spriten inte skall stå här uppe inför nästa fest. Inte efter att jag hört hur många shots det egentligen blev. Den skall gömmas.

Jag är 14 år igen och pirrig i magen. Jag gillar känslan, och även fast jag inte gillar att inte ha koll på hela situationen är det ganska skönt att bara flyta med som sagt och se vad som händer. Just nu är jag nöjd som det är.
Jag lovade Kristina saker igår och de jag att hålla. Allt som sägs med Cirkus Miramar i närheten måste hållas!!

Sis. Morphene första stycket, det tror jag att jag vill känna..
"Det är när eken fäller löven i december
och frosten biter gräset ner mot sjön
och jag vill bara känna Dina händer
under jackan när vi ser den första snön".

Kanske kommer jag alltid att vara allt för drömmande och romantisk för mitt eget bästa. Men man måste ju få drömma. Vad skulle man annars göra?