Det är galet när två personer går och tänker på samma sak men ingen tar upp det. Och när det väl tas upp så är det som att en sten lyfts bort från båda.
Varför skjuter man upp saker? Man borde verkligen säga allt på en gång...
Just nu känns allting verkligen så bra. Nästan så att jag kommer vara rädd att något hemskt ska hända. Men ack nej, allt är underbart
Något tips på förrätt till kalvstek och potatisgratäng förresten?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kantarelltoast med västerbottenost, mmm!
SvaraRadera